Ruvardag 8
Nu har jag fått känslan av att det inte blivit nåt. Jag vet inte varför men den har kommit i alla fall. jag försöker att inte tänka så för att inte påverka kroppen negativt men det är svårt. Jag vet också att jag inte kan påverka detta på annat sätt än att äta nyttigt, sova ordentligt och vara allmänt snäll mot mig själv. Men ändå, positivt tänkande ni vet.
Jag drömde så sjuk dröm. Att embryot valde att inte stanna kvar och att jag blödde massor och att min sambo inte fattade hur mycket blod det kom utan bara fortsatte som vanligt tills jag slängde mig ner på golvet och splashade upp allt blod på väggarna... Det var ju inte direkt lättare att vakna efter en sån dröm och känna att allt kommer att ordna sig.
Symptomen jag har idag är dessutom inte några alls. Till och med ömheten i brösten har börjar försvinna. Det enda som har blivit värre igen är hjärtklappningen. Jag blir svettig för ingenting. Ibland kommer det lite mensvärksliknande men det är lika snabbt över som det kommer. Det gör också ibland lite ont högt uppe i magen. Men jag ska nog känna efter ordentligt för att jag ska känna något.
Sambon vill fortfarande inte testa tidigt och jag får ju acceptera det. Jag är lite sugen på att börja kolla min temp men är orolig för att jag bara kommer att nojja mig mer då. Det får helt enkelt gå sakta nu ett par dagar. Jag får försöka leva som vanligt och tänka på annat. För det är ju lätt att tänka på annat när man är inne i en process som man vill ska gå så bra som möjligt mest av allt i hela livet just nu.
