Vardagen just nu

Det har inte kommit något blödning än och jag kanske slappnar av lite mer än vad jag kunnat göra tidigare. Jag är dock långt ifrån lugn, så fort det känns något blir jag hispig. På måndag är det dags för ultraljudet och jag är livrädd att det inte ska slå något hjärta när vi äntligen får kolla att allt är ok. Nu har det ju gått så pass många veckor att man har börjat förstå och vänja sig vid att man faktiskt är gravid. Jag ska inte ens börja tänka på hur det kommer att bli om jag inte är gravid. Hemska tanke.

 

Annars känns kroppen nästan som vanligt. Förutom uppsvälld mage, gasig och svårt att göra nummer två. Jag är sugen att gå på toaletten men det kommer inget när jag väl är där. Har börjat träna så smått också. Lite egen träning på jobbets gym i måndags och sen var jag på spinning igår. Vågar dock inte ta ut mig helt eftersom jag är orolig att det ska påverka något (fast jag vet att det inte gör det). Just nu gör jag allt jag kan för att det ska gå vägen. Då får jag offra lite tuff träning och ta det lite lugnare istället, huvudsaken är ju att jag rör på mig och äter ok. Jo, jag går ju på toa säkert en gång i timmen också men det är å andra sidan inget ovanligt. Det gjorde jag ju nästan innan graviditeten också. Illamåendet börjar bli bättre vilket jag nu bara oroar mig för, betyder det att inte allt är som det ska? Kanske har embryot dött? Lite mer hunger än vanligt tror jag men det kan vara ren inbillning.

 

Längtar till måndag samtidigt som jag fasar lite för den dagen också. Låt det bara gå bra, låt det vara ett hjärta som slår där inne.

Vi är fortfarande gravida! Helt fantastiskt och helt ofattbart! Varken jag eller sambon vågar riktigt tro på det än och minsta lilla värk eller flytning tar vi (läs jag) som att det är kört.

 

Vi har varit på semester i 10 dagar. Det var välbehövligt och trevligt. Jag har mått ok hela resan. Morgonillamående en stund och ingen direkt matlust och nu när jag tänker tillbaka på alla den sockriga och feta maten som vi åt där mår jag också lite illa. Resan dit gick bra, det var en lång resa och ingen av oss kunde somna. Jag trodde mitt under flygningen att jag hade fått en blödning och både jag och sambon satt med tårar tills jag insåg att det bara var flytningar.

 

Flytningar är förresten något jag har en hel del av. Det är såna där lagom krämiga saker, jag trodde att de skulle vara med äggviteflytningar men tydligen inte. Mina bröst är ömma, inte onda men ömma och lite större. Jag känner fortfarande av magen lite då och då, det sticker och drar lite men det mensvärksliknande är borta. Jag mår illa på morgonen och ibland på eftermiddag kväll. Idag spydde jag för första gången när jag kom till jobbet och insåg att jag inte kan vänta med att äta frukost utan måste äta direkt på morgonen. Problemet är ju att jag inte har någon matlust på morgonen så jag får försöka fixa något gott drickbart.

 

Var på inskrivningssamtal hos barnmorskan igår. Det kändes bra även om vi bara pratade lite om hur jag känner nu, träningsvanor, matvanor och alkoholvanor. Nästa besök är den 14 december och då är det lite rundvisning, ultraljud, provtagning och vi måste också ta reda på om och vad vi vill göra för typ av fosterdiagnostik. Måste läsa på lite mer om det för att kunna ta ett beslut.

 

Det är spännande tider nu och jag längtar till den 30 och vårt första ultraljud så  att jag kan se ett hjärta slå, kanske blir det lite mer verklig då.

Det verkar som att mensen håller sig borta än så länge. Jag räknade lite fel igår, jag var ju bara på ruvardag 11 inte 12. Idag är dagen då mensen kom förra gången. Jag är livrädd att den ska komma igen och springer på toa hela tiden. Brösten börjar möjligtvis att ömma lite mer än de gjort tidigare men inte så att de stör. Inga regelrätta mensvärkar men det sticker och drar lite då och då. Idag är jag dessutom lite svullen vilket gör att jag oroar mig ännu mer för mens eftersom jag brukar bli svullen innan mens.

 

Ska bli så skönt att ta det sista graviditetstestet imorgon för att se om jag fortfarande är gravid och sen ringa in resultatet till kliniken. Kanske kan jag få hjälp att räkna ut antal veckor också, just nu räknar jag som att jag har en vanlig graviditet och tar sista mensens första dag i min beräkning vilket gör att jag i så fall är i v 4+4.  Är jag fortfarande gravid imorgon ska jag genast ringa in till en mvc för att få en tid  till det stället jag vill ha.

 

Undra om de här tankarna kring om man fortfarande är gravid någonsin kommer att försvinna? Jag hoppas verkligen det för det är en stress att inte våga tro.

Jag är fortfarande gravid som tur är. Det kom inget blod, det bara kändes så. Jag tog ett nytt graviditetstest på lördagen bara för att kolla att det fortfarande inte var någon mens på gång. Strecket hade blivit starkare än det var i torsdags! Varken jag eller sambon tror dock att detta är sant fortfarande, vi törs inte riktigt hoppas. och jag är försiktig med träning och annat. Precis som jag inte ville att jag skulle bli. Jag tänker dock att det släpper allt eftersom tiden går och den officiella testdagen har varit, då är det väl ännu lite säkrare i lalla fall va?

 

Jag är på ruvardag 11 idag. Om jag inte mins fel var det på ruvardag 12 som mensen kom igång förra gången. Jag skulle vilja ta ett graviditetstest idag bara för att kolla så att jag verkligen är gravid fortfarande. Jag känner ju mig totalt ogravid. Det enda är att jag har en känsla av att jag håller på att bli sjuk och att jag har lite ont på vänster sida av ryggen. Jag väntar dock till onsdag morgon innan jag tar klinikens test och ringer in svaret. Förhoppningsvis är det fortfarande positivt då och ingen mens... Jobbiga dagar de här också, dock inte på långa väga lika jobbigs som ruvartiden så det har helt klart varit värt att ta ett tidigt test för mig. Annars hade jag nog suttit här med hjärtklappning och ännu värre stress i kroppen.