Vardagen just nu

Det har inte kommit något blödning än och jag kanske slappnar av lite mer än vad jag kunnat göra tidigare. Jag är dock långt ifrån lugn, så fort det känns något blir jag hispig. På måndag är det dags för ultraljudet och jag är livrädd att det inte ska slå något hjärta när vi äntligen får kolla att allt är ok. Nu har det ju gått så pass många veckor att man har börjat förstå och vänja sig vid att man faktiskt är gravid. Jag ska inte ens börja tänka på hur det kommer att bli om jag inte är gravid. Hemska tanke.

 

Annars känns kroppen nästan som vanligt. Förutom uppsvälld mage, gasig och svårt att göra nummer två. Jag är sugen att gå på toaletten men det kommer inget när jag väl är där. Har börjat träna så smått också. Lite egen träning på jobbets gym i måndags och sen var jag på spinning igår. Vågar dock inte ta ut mig helt eftersom jag är orolig att det ska påverka något (fast jag vet att det inte gör det). Just nu gör jag allt jag kan för att det ska gå vägen. Då får jag offra lite tuff träning och ta det lite lugnare istället, huvudsaken är ju att jag rör på mig och äter ok. Jo, jag går ju på toa säkert en gång i timmen också men det är å andra sidan inget ovanligt. Det gjorde jag ju nästan innan graviditeten också. Illamåendet börjar bli bättre vilket jag nu bara oroar mig för, betyder det att inte allt är som det ska? Kanske har embryot dött? Lite mer hunger än vanligt tror jag men det kan vara ren inbillning.

 

Längtar till måndag samtidigt som jag fasar lite för den dagen också. Låt det bara gå bra, låt det vara ett hjärta som slår där inne.

Jag kunde inte hålla mig. Kände paniken komma. Klockan blev nio. Apoteket öppnade, jag sprang ner och köpte ett tvåpack test för att jag skulle ha ett extra att ta i helgen eftersom det jag kissade på nu inte skulle visa nåt. Men det visade två streck och det ganska snabbt (innan minuten i alla fall).

 

Jag känner mig inte gravid alls. Jag känner bara någon odefinierbar känsla i magen och brösten men inget som skulle kunna tas för en graviditet. Absolut inte. Och just därför känner jag mig orolig, det kanske hade varit bättre att inget veta så här tidigt. Nu oroar jag mig bara för att det inte ska visa något på själva testdagen.

 

Jag mådde lite illa igår kväll efter maten, tog förgivet att det var ett symptom på att mensen skulle komma eller att jag bara inbillade mig. Jag har ju mått illa tidigare och då har det inte varit något.

 

Jag kan inte tro att det är sant. Tänk om det inte är sant? Tänk om det inte fortsätter vara sant?