Vardagen just nu

Jag är fortfarande gravid som tur är. Det kom inget blod, det bara kändes så. Jag tog ett nytt graviditetstest på lördagen bara för att kolla att det fortfarande inte var någon mens på gång. Strecket hade blivit starkare än det var i torsdags! Varken jag eller sambon tror dock att detta är sant fortfarande, vi törs inte riktigt hoppas. och jag är försiktig med träning och annat. Precis som jag inte ville att jag skulle bli. Jag tänker dock att det släpper allt eftersom tiden går och den officiella testdagen har varit, då är det väl ännu lite säkrare i lalla fall va?

 

Jag är på ruvardag 11 idag. Om jag inte mins fel var det på ruvardag 12 som mensen kom igång förra gången. Jag skulle vilja ta ett graviditetstest idag bara för att kolla så att jag verkligen är gravid fortfarande. Jag känner ju mig totalt ogravid. Det enda är att jag har en känsla av att jag håller på att bli sjuk och att jag har lite ont på vänster sida av ryggen. Jag väntar dock till onsdag morgon innan jag tar klinikens test och ringer in svaret. Förhoppningsvis är det fortfarande positivt då och ingen mens... Jobbiga dagar de här också, dock inte på långa väga lika jobbigs som ruvartiden så det har helt klart varit värt att ta ett tidigt test för mig. Annars hade jag nog suttit här med hjärtklappning och ännu värre stress i kroppen.

Jag kunde inte hålla mig. Kände paniken komma. Klockan blev nio. Apoteket öppnade, jag sprang ner och köpte ett tvåpack test för att jag skulle ha ett extra att ta i helgen eftersom det jag kissade på nu inte skulle visa nåt. Men det visade två streck och det ganska snabbt (innan minuten i alla fall).

 

Jag känner mig inte gravid alls. Jag känner bara någon odefinierbar känsla i magen och brösten men inget som skulle kunna tas för en graviditet. Absolut inte. Och just därför känner jag mig orolig, det kanske hade varit bättre att inget veta så här tidigt. Nu oroar jag mig bara för att det inte ska visa något på själva testdagen.

 

Jag mådde lite illa igår kväll efter maten, tog förgivet att det var ett symptom på att mensen skulle komma eller att jag bara inbillade mig. Jag har ju mått illa tidigare och då har det inte varit något.

 

Jag kan inte tro att det är sant. Tänk om det inte är sant? Tänk om det inte fortsätter vara sant?

Mensvärkar som kommer och går. Hela kvällen igår på ruvardag 4 och det har fortsatt nu under morgonen på dag 5. Jag börjar känna hopplöshet och oro. Ska det inte fungera denna gång heller? Springer in på toa och kollar om den har kommit men inget händer. Ska den dra igång tycker jag att den ska göra det nu så att jag slipper denna pina.

 

Stack upp ett finger i  morse för att kolla om det fanns spottings där långt inne men det som kom ut var helt vitt så jag hoppas att det forsätter så resten av tiden också. Annars har jag inga symptom idag heller. Möjligtvis att brösten är lite mer ömma men det ska till att trycka hårt på dem för att det ska upptäckas.

 

Jag har bestämt mig för att jag får ta tempen på fredag om inte mensen kommer innan dess. Beräknad mens är på torsdag 29:e. Jag fasar och längtar till den dagen. Fasar för att mensen ska komma och längtat till att dagen ska vara förbi, då är det ett delmål som klarats av. Sen har jag de 10 dagarna när jag började få blödningar sist, det är nästa milstolpe. Sen är det ju testdagen som det är en vecka kvar till.

 

Och nu kom mensvärkarna tillbaka... Nä lika bra att dra igång med jobbet ordentligt så att jag inte har så mycket tid på mig att tänka på dessa tråkigheter.