Rädd och velig, velig och rädd
Det är med att vara velig och rädd. Jag är båda. Rädd för att synas för mycket, rädd för att synas för lite. Ska jag lämna ut mig på internet, ska jag inte lämna ut mig på internet? Ska jag ha en renodlad råbiffsblogg? Ska jag skriva om min vardag och annat som man kämpar lite med? Osv osv. Sen inser jag att jag ska följa de utmärkta råd som jag ger alla andra. Var dig själv, skit i andra etc. Det här är alltså ett ställe jag kommer att vara mig själv på. Det är här jag kan diskutera min älsklingsrätt råbiff och det är här jag kan prata om min periodiska fasta utan att behöva försvara varför jag gör det trots att jag är "så smal". Det ska med andra ord bli spännande och farligt att ge sig ut i denna värld.
