Sociopati och psykopati, ett kriterie för att bli chef?
Jag undrar om det krävs någon typ av kurs i psykopati och feghet för att kunna bli chef på kommunal/landstingsnivå? Hittills har jag inte på mina fem år i dessa miljöer stött på en enda chef som inte saknar empati eller som vågar stå upp för gräsrötterna. Inte en enda. Man tror att man har hittat dem men efter ett par månader visar de sina rätta ansikten och det är inga vackra ansikten.
Sen har vi denna feghet. Varför ska det vara så svårt att säga till folk om de gör fel, varför ska det vara så svårt att hålla sina anställda bakom ryggen istället för att konstant sitta fast med näsan i de andra chefernas rövar och framförallt VARFÖR ska det vara så svårt att ta beslut?! Ni sitter inte med min trippla lön för att bara glida runt och ta så kallade ickebeslut. Kan ingen chef därute visa mig att de är värda sin lön?
En annan sak som jag blir oerhört provocerad av är de medarbetare som har gett upp. Det är ingen idé att jag argumenterar för min lön, det är ingen idé att jag ber om att få gå den där kursen, det är ingen idé att vi försöker få till en ändring det går ändå inte. Nä, klart som fan att det inte går eftersom ingen försöker göra något åt saken. Är du inte nöjd med din lön, argumentera för den. Lyssnar ingen, godta ett år av dålig löneökning, ingen utbildning och jobba på som vanligt med att visa att du kan vill och törs ta beslut/initiativ osv. Fungerar inte argumentationen nästa år heller, byt jobb eller vässa på dina argument. Sitt inte och bli en bitter jaghargettuppare. Den värsta sortens människor. Varför nöja sig när man kan bli nöjd? Får du ingen löneökning, se till att du får läsa ex högskolekurs under arbetstid eller något sånt. Du får mer än du anar, bara du törs be om det. Eller ta för dig, läs den där kursen på arbetstid ändå. Gör något, ge inte upp!
