Vardag
Jahaja. Vardagen har ändrats mycket. Herregud är det ett helt år sedan jag skrev sist! Jag sa upp mig från min gamla tjänst där det inte fanns likasinnade. Blev kontaktad av ett rekryteringsföretag som tyckte att jag skulle söka en tjänst i en annan kommun. vilket jag gjorde och efter ett antal test fick jag tjänsten. Det är bland det bästa jag gjort. Inte för att den nya tjänsten är det jag alltid drömt om utan för att de testerna jag gjorde visade att jag inte är så korkad som jag alltid trott att jag är. Testresultaten visade att jag snarare är väldigt smart och snabb på att utföra uppgifter. Jag behövde få det svart på vitt för att tro på det själv. Nu tror jag på det och kan du tänka dig, jag har blivt smart. Tankens kraft, så jäkla stark.
Men eftersom jag har ett nedstämdt tankesätt så är ju allt inte bra ändå. Vill jag verkligen jobba med det jag gör, trivs jag, utvecklas jag, är jag en i gänget osv osv. Det finns alltid något att fundera på och försöka lista ut. Jag har det ok och jag låter det vara bra nog. Ok är bra. Jag hinner träna, träffa vänner och ändå tidvis bygga på mitt flexkonto så att jag kan vara långledig. Jag känner mig allt som oftast behövd på jobbet och arbetsuppgifterna varierar. Kollegorna är trevliga och jag styr själv över min tid. Bra så. För nu åtminstone.
Nu vill jag nämligen skaffa barn. Det tar upp allt mer av mina tankar. Jag tänker att jag ska vara positiv, inte länga ihäl mig, göra roliga saker medan vi väntar etc etc etc. Jag har nog tjatat hål ihuvudet på mig själv med de tankarna. Och det är också de tankarna jag luftar. Min riktiga längtan och mina riktiga tankar de stängr jag in så att det bara är jag som behöver lyssna på dem. Jag kommer nog att hinna tjata ihjäl de andra också tids nog. Idag har jag tagit första steget mot att kolla så att allt är ok. Jag var hos gynekolog (ingen svamp och ingen infektion). Fick ett tips på bra ställe att starta utredning kring barnlöshet på. Skulle återkomma om ca 10 dagar för att boka in tid med mig och sambon. hur kommer jag att reagera på det faktum att nåt kan vara fel? Jag kan inte käna att nåt är fel, jag brukar kunna känna sånt. Jag kan bara känna att det kommer att lösa sig men mycket senare än vad jag vill. Jag har väntat länge nog nu. Jag hatar att vänta.
