Vardagen just nu

Imorgon torsdag kl. 13.30 kör vi vårt första frysförsök på IVF-omgång 1. Jag hoppas så klart att det ska bli det sista försöket också. Jag vill så gärna att det ska funka. Men jag har också nu den hårda vägen lärt mig att inte hoppas för mycket eftersom det verkar göra mig stressad som tusan (har hjärtklappningen i färskt minne). Nu gäller det bara att sysselsätta sig under väntan. Jag gillar helger, då kan jag fly in i böckernas och filmernas värld och stänga ute min egen. Vardagarna är lite svårare på det sättet, jag sitter ju vid en dator hela tiden och läser på. Ska bara "kolla lite" och se vilka symptom andra har haft, hur deras ruvning har gått med mera. Jobbar kanske en timme innan det är dags att kolla om någon har uppdaterat facebook med nån falsk förhoppning och sen jobba lite till tills jag kommer på att jag ju inte har kollat internet på säkert en timme och passar på att ta en kopp te och uppdatera mig igen. Man vet ju aldrig, kanske har nån känt exakt samma sak som jag känner nu och då varit gravid! Ja ungefär så såg det ut förra ruvningen och dit vill jag ju inte igen. Tyvärr ser det tomt it i kalendern gällande distraherande möten i nästa vecka...

 

Jag känner mig dock mycket lugnare denna gång. Det är mer som att jag bara väntar på att få sätta in blastocysten och sen fortsätta leva som vanligt minus alkohol, ostar och rått kött då. Jag hoppas verkligen att jag kan göra det också. Inte tänka och känna så förbannat mycket bara glida runt och vara glad och hoppas lagom mycket. Tyvärr är jag väldigt sällan lagom. Och jag har ett stort kontrollbehov vilket ju är jobbigt eftersom jag inte kan kontrollera detta och mina känslor kring det.

 

Jag har efter en herrans massa googlande upptäckt att väldigt många döper sina embryon och blastocyster. Jag är lite mera inne på att kalla den för den. Men det kanske låter hårt och opersonligt men för mig är det ju bara en den än så länge och den kommer att bara vara en den fram till dess att den väljer att stanna kvar, då blir det ju något helt annat. Vad vet jag inte, men det känns fel med pyret, flingan, blåbäret och allt vad de nu kan tänkas kallas. Fast antagligen blir jag väl värst av alla och kallar den för hjärtegryn, smulan eller något annat bara för att jag blir så jäkla glad över att den valt att stanna och att jag äntligen få ett plus på stickan.