Vardag 9 Mens
Idag kommer mensen. Det känns i hela kroppen och jag tycker också att flytningarna har ändrat färg. Så är det mens den här månaden också. Trots sex varannan och varje dag i två veckors tid. Jag kan för allt i världen inte tro att vi även denna månad inte prickade in ägglossningen. Nu blir det ett FET (frozen embryo transfer) i oktober. Stressen lägger sig på mig. Kommer året vara slut innan vi är gravida? Jag blir galen. Jag blir ledsen. Jag blir tokig av allt det här. Extra hemskt är det när jag vet att jag blev så stressad förra insättningen. Hela kroppen blev ju alldeles konstig och ruvardagarna var ren tortyr. Hur ska jag klara det en gång till, dessutom i en av de tråkigaset månaderna på året. Bara det att alla dagar har förlorat sin glans just nu.
Det är så mycket som känns så ledsamt nu. Jag blir berörd av småsaker, jag blir ledsen så fort det går mig emot och allt känns bara så fel. För att ta två exempel. Kusin ska gifta sig. Båda mina systrar samt mamma och pappa har fått inbjudan, jag har inte fått någon. Hur kan man bjuda två av tre eller fyra av fem? Jag hade hoppats på att vara gravid och ändå inte kunna flyga men nu är det ju inte så. Vi hinner till bröllopet i god tid vad det verkar också. Men vi är ju inte bjudna.
Kompis skriver blogginlägg som handlar om att livet innan och utan barn är innehållslöst och innebär att man inte gör något av värde. Just så. Då fick man det i ansiktet också. Inget av värde händer i mitt liv. Men hur ska jag kunna veta det, jag har ju aldrig haft barn och då får jag ju inte ha åsikter i frågan. Jag vet inte hur barn riktigt lyser upp din tillvaro men sina små roliga felsägningar och mysiga kramar vi läggdags. De förgyller ju allas vardag med sina skrik på tunnelbanan i rusningstrafik, sitt tjatter under bion eller sitt gnäll i affären. men vad vet jag om det, jag har ju inga barn. När jag får egna kommer jag att förstå. Bara då förstår jag att barn gnäller och att det får man tåla och bara då får jag ha åsikter. Innan dess räknas inte det jag tycker. Innan dess vet jag inte vad en alldeles varm och gosig kärleksförklaring med en tillhörande kram från ett barn man älskar över allt annat betyder. Innan dess vet JAG inte.
Jag vet om att mitt liv just nu saknar en dimension. Jag är inte hel. Min sambo är inte hel. Vi är inte hela ihop. en del saknas. En del som varje månad med mens växer sig större.
