Ruvardag 13
Jag fortsätter skriva om mina symptom och känslor trots att det inte blir någon graviditet denna gång. Om inte annat så är det bra för min egen skull att dokumentera så att jag kan gå tillbaka och jämföra med nästa behandling.
Det kommer lite rosa/brunt i trosskyddet blandat med Lutinus men inget när jag torkar mig. Självklart kommer det också när jag för upp Lutinusen. Ingen ren blödning ännu även om det kändes så när jag vaknade i natt, det var mest svett. Jag steg upp och kissade runt 4-snåret och passade då på att kissa på en sticka för att få mig att ge upp det sista hoppet. Då var det åtminstone morgonurin jag testade med. Det var lika blankt som igår eftermiddag. Jag har sörjt nu (även om jag är långt ifrån klar) och på något sätt känner jag mig lugnare trots att det inte blev som jag ville att det skulle bli. Nu kan jag fokusera på annat igen. 99% av min hjärna tas inte upp av min eventuella graviditet.
Jag har stickningar i mage och ibland drar det ut mot ljumskarna och ländryggen. Det är inte mensvärkar mer stick blandat med lite värk eller hur man nu ska förklara det. Temperaturen låg på 36,84 i morse vilket är högt för att vara mig men å andra sidan har jag ju känt mig hängig senaste veckan. Brösten är fortfarande svullna men inte ömma alls, jag ska trycka till riktigt hårt för att det ska kännas något.
I övrigt känns det mycket bättre idag än vad det gjorde igår. Jag är ledsen så klart och jag önskar ju inget hellre än att det skulle fungera men nu är det som det är och jag väntar till den officiella testdagen som är på torsdag om två dagar. Sen ringer jag till kliniken och kollar hur vi går vidare härifrån. Sen får jag och sambon diskutera hur vi vill göra. Ska vi ta en månad att försöka själv på? Ska vi köra med ett FET? Ska vi köra en helt ny behandling men sprutor och hela köret igen (minst lockande alternativet nu)?
Vi reser ju bort i november och då känner jag att vi kanske inte hinner passa ev. tider som ska passas med UL och annat så den månaden blir nog ett försök på egen hand. Samma sak i december, jag reser ju hem till föräldrarna två dagar innan jul och är inte tillbaka förrän i början på januari, det kanske också blir ett försök på egen hand (är kliniken ens öppen mellandagarna?). Beroende på hur min ägglossning ser ut nu efter detta. Förhoppningsvis kommer allt igång som det ska och vi kan köra på direkt. Jag känner stress över att missa månader, jag vill ju att detta ska fungera så fort som möjligt. jag har inte lust, ro, tid, vilja, tålamod nog att vänta månader på att något ska hända! Nä, nu skenar jag iväg igen. Ta det lugnt och vänta in torsdagen och det besked som de förhoppningsvis ger oss. De borde ju har ett förslag på hur de tycker att vi ska gå vidare nu, eller hur?. Tänk om det är fullt på kliniken och vi måste vänta länge på vår nästa tur?!
