Vardagen just nu

Alltså, snacka om att jag har börjat bli som galningarna på familjeliv. Jag har ju alltid tyckt att de är lite desperata, känner efter för mycket och ber om råd hela tiden, överanalyserar allt. Jag är på väg att bli likadan själv. Sitter på jobbet och känner efter. Jag vet i och för sig inte om jag känner efter eller om det är så att jag bara känner och analyserar. Det sticker i livmodern eller om det är äggledarna. Det är pyttelite molvärk och allmänt något på gång där. Ibland känns det nästan som att jag håller på att få urinvägsinfektion fast uppe i magen så att säga. Öööö, hoppas verkligen inte att det är urinvägsinfektion! Sambon har fått streptokocker i underlivet. Skitskumt och ovanligt enligt läkaren. Tydligen är det vanligt att gravida kvinnor kan få det så risken att det är jag som har smittat honom under ivf-behandlingen är ju stor. Frågan är bara om jag själv går och bär på det utan att märka nåt? Det kanske är det som sticker och känns av? Fan, nu är jag ju där igen. I analyserandet. Jag skulle ju inte vara det. Jag skulle ju glida på och vara lagom avslappnad och obrydd.

 

I alla fall, vi sexar på. Hade sex igår och kommer att ha idag också även om jag tror att ägglossningen redan har varit. Jag chansar icke denna månad. Nu jäklar ska jag åtminstone ha känt att jag har gjort vad jag kan och kämpat för att bli gravid. Temperaturen låg på 36,79 grader i morse men då hade jag varit vaken ett tag i sängen. Jag tempar lite halvseriöst. Fast jag skulle ju inte tempa alls. Men nu gör jag det. Man har väl rätt att ändra sig.

 

Jag ger dock inte några råd om att slappna av och göra roliga saker under tiden man försöker bli gravid. När man försökt länge och om man levt efter rådet att slappna av och passa på att göra alla roliga saker nu medan man kan hade det inte funnits några roliga saker kvar att göra och man hade varit som en geléklump av all avslappning.

 

Jag har tråkigt och är spänd som en fiolsträng. Så länge har vi försökt.